avrilandalice

allting börjar bli bättre.

Ingen skulle älska en sådan som jag. Man säger att man ska älska en person för den dom är på insidan. Men min insida är lika ful som på utsidan. Jävla känslor. Vill uppleva att vara kär alla fall en enda gång. Vet inte om det går. Vet inte hur jag ska skriva det. nu skriver jag bara och struntar i stavfel,fast jag knappt kan stava.

Tänker ofta när man sover helt själv ,hur det skulle vara om en person höll om en och man kände sig helt trygg. det är bara fantasier inte verkligen. mennu känns det som jag sover. verkligheten börjar på måndag. nu har mobiljäveln inget batteri kvar. så skriver inte mer. godnatt. allt blev slarvigt och patetiskt jag vet.

Nu har min fot somnat, hejdå.

sitter och ska göra flera sidor om första och andra värlskriget. duckdigt. fast det skulle varit inne fär en och en halv vecka sedan...

anyway, Har huvudvärk och ont i halsen. Ska snart gå till Ica ocg köpa hårfärg. yup mer vet jag inte.

hejdå

Ville bara säga Hej och Hej då. Nu far jag till mardrömmarnas land

Önskar jag kunde förklara hur äckligt jag mår. Men mitt ordförråd är litet så det går inte. Nu är jag helt...någonting,kan inte förklara hur det är. Alla vill att jag ska vara social men jag är för feg. Vågar inte. När man kommer in på mitt rum blir jag rädd. Det kanske därför det känns som jag inte bor någonstans..är inte säker. Vill bara inte vara här. Inte i verkligeten. Vara någon annanstans. Önskar jag visste någonting säkert. Det enda man kan veta är att man kommer och då. Så där har jag en sak. Men tiden går för fort,sedan för långsamt. Och jag lever inte,för jag vet inte hur man gör. Borde ta mig i kragen eller dra mig upp ur djupet...fast helt ärligt tror jag inte att det skulle gå. Skriver inge bra.

Bye

När jag ler vill jag alltid hålla för mig mun. Mitt leende är hemskt. Och idag gör det ont att le.

Yes it does Ihelgenska jag göra en ny blogg , för jag hatar det här namnet. Hejdå. Jag mår illa.

Ätstörningar. Det var nog det första ord jag lärde mig.

Trött. Det tog mig igår och tills nu,men min Monster är slut. Jag är på bra humör men det är ingen som märker eller ser det så..yup. Nästa vecka är det sportlov och jag har fortfarande inte gått en hel vecka i skolan,men sista chansen är denhär veckan, så önska mig lycka till.

Jag borde verkligen hålla käften.

Dessto längre man ser på mig själv,dessto noggranare du tittar, dessto fulare blir du. Jag slutade sminka mig för ungefär ett år sedan för det gjorde mig endå inte vackrare. Hatar allting på mig.

Jag vill tillbaka till botten, vill tillbaka. Det låter hur korkat som helst men jag saknar mig galenhet, saknar att jag inte var normal. Då visste jag vad jag kände. Nu mår jag bara illa för mina tankar inte går att kontrolera. Det är som man skriver en menning och slutet av den meningen rinner bort. Det enda orden jag har i mitt huvud nu är: FET.
Jag är fet.

Vill må skitdåligt igen, eller gör jag det. Vet inte. Men allt är väldigt otydligt.

Jag är...borta. Tom. Ingenting kvar.

Jag mår illa. Jag vill inte vara här. Jag vill bort. Jag hatar den jag är. Varför kan det inteta slut?