avrilandalice

Jag känner ingenting. Är bara ledsen för en person. Är ledsen men då borde jag gråta hysteriskt, men det går inte. VARFÖR GÅR DET INTE FÖR HELVETE! Vill bara sova, sova,sova. Glömde rita fjärilar och alla andra djur men då blir det imorgon. Vill inte gå men måste. Men det verkar som det inte spelar någon roll. Jag är en fucking börda på den där skolan, dom vet inte vad dom ska göra med ett freak som mig. Suget efter att göra mig illa är så stark. Det vill jag göra nu,göra många,många sår. Och kramas med mina vänner. Är fet och jag har sagt och hört det sedan jag var två, jag vet. Så jag tjatar. Jag är rädd för mat. Jag är rädd och hatisk mot mina tankar. Jag är rädd för människor ( förutom dom jag älskar) Jag är rädd för att gå ut ur mitt rum, dörren skrämmer vettetur mig. Jag är rädd att le och vara artig mot människor jag inte känner. Jag är rädd för sjukhus etc.. Jag är rädd för vuxna,barn men inte andra som är i min ålder och tänker ungefär lika som jag. Jag är rädd för känslor. Jag är rädd för bollar. Orkar inte bry mig. Kalla det lathet,självvisk vad somhelt. Men jag bryr mig inte. God natt.